Infektion i lungorna cancer: metastaser i lungorna livslängd
Cancer i lungorna överlevnad
Om patienten har upphostningar kan slemprover eventuellt genomsökas för att hitta cancerceller. Detta görs genom att slemprover insamlas och undersöks i ett mikroskop. Denna metod är inte helt tillförlitlig. För att säkerställa diagnosen kan man även ta vävnadsprover från cancertumören med hjälp av kanyler av olika tjocklek. Bronkoskopi är en undersökning där svalget lokalbedövas och en böjlig rörkikare förs ned i lungorna via luftstrupen. Därefter kan man ta vävnadsprover. Om sjukdomen inte kan säkerställas med ovannämnda metoder kan man ta ett vävnadsprov med hjälp av en tunn nål som förs in genom bröstkorgsväggen till den misstänkta tumören. Tumörens läge i lungorna avgör om denna åtgärd kan genomföras. Nålen styrs till rätt plats med hjälp av datortomografi- eller ultraljudsutrustning. Undersökningen kan kännas obehaglig för patienten men är snabbt över. Man undersöker i mikroskop om det finns cancerceller i vävnadsprovet. För att kunna planera rätt behandling är det viktigt att celltypen fastställs, det vill säga om cancern är icke-småcellig eller småcellig, samt även vilken undergrupp av icke-småcellig luncancer det är frågan om.
Infektion i lungorna cancer:
Lungcancer
Dessa kallas knölros erythema nodosum och ses hos kvinnor oftare än hos män, medan besvär från fotlederna är vanligare hos män. Allmän sjukdomskänsla och feber förekommer ofta, ibland även torrhosta och tryckkänsla över bröstet. Vid typiska tecken på Löfgrens syndrom brukar läkaren skicka patienten till lungröntgen. Röntgenbilderna hos en patient med syndromet visar förstorade lymfkörtlar vid luftrörens förgreningar i båda lungorna. I en del fall syns också infiltrat, det vill säga fläckvisa förtätningar, i lungvävnaden. Löfgrens syndrom klingar oftast av inom ett antal månader utan att sedan återkomma. Det sker framför allt hos patienter som har en speciell HLA-typ. Det innebär att de har en speciell variant av den receptor som kallas HLA och som finns på cellernas yta. Icke-Löfgrens syndrom Hos flertalet patienter med icke-Löfgrens syndrom uppkommer symtom på sarkoidos långsamt. Tecken på sjukdom kan vara torrhosta, trötthetskänsla, andfåddhet och ibland viktnedgång, men den är sällan kraftig.
Chansen att överleva lungcancer
Lungcancer är den primära orsaken till stämbandspares hos vissa patienter. Vanligast vid vänstersidig lungcancer med direkt inväxt eller körtelmetastasering till aortopulmonella fönstret. Fyndet innebär nästan alltid inoperabilitet. I sällsynta fall förekommer bilateral recurrenspares med akut dyspné och tecken på högt andningshinder. Förutom nedsatt röstfunktion och heshet kan påverkan på recurrensnerven medföra svaghet i svalgmuskulaturen, bristande öppning av övre esofagussfinktern och nedsatt känsel i struphuvudet. Detta kan leda till sväjningssvårigheter med ökad risk för felsväljning eller aspiration. Phrenicuspares förorsakar ipsilateral diafragmapares. Vitalkapaciteten minskar och patienten kan uppleva dyspné. Phrenicuspares klassificeras som T3-tumör och innebär inte a priori kontraindikation mot kirurgi. Horners syndrom med mios, ptos, enoftalmus och ofta ipsilateral anhidros orsakas av tryck på eller infiltration av sympaticus ganglion stellatum, oftast som delsymtom vid Pancoasttumör.
Utredning – diagnostik och tumörutbredning
Vid tveksamheter kring metastasering kan utredningen behöva förstärkas enligt nedan. Expandera 9. Pleura är också en vanlig metastaslokal vid andra tumörformer, och fynd av ensidig malign pleuravätska kan utgöra ett differentialdiagnostiskt problem. Stora mängder vätska och upprepad provtagning ökar sensitiviteten. Om pleuraengagemang är det enda fyndet som indicerar en spridd sjukdom bör torakoskopi med riktade pleurabiopsier utföras. Andra provtagnings-möjligheter inkluderar DT- eller UL-ledd transtorakal mellannålsbiopsi av pleura. Provtagning via laparoskopi kan övervägas i enstaka fall. Vänster binjure kan med fördel punkteras via EUS. Biopsi eller exstirpation för histologisk diagnos föredras framför cytologisk provtagning om detta är möjligt och utfallet har betydelse för behandlingsbeslutet. Om möjligt görs först en kilexcision med fryssnitt för peroperativ diagnos. Om lungcancerdiagnosen då verifieras görs sedvanlig lobektomi och lymfkörtelsampling eller dissektion se kapitel 12 Kirurgisk behandling.