Känner mig otillräcklig som mamma: Gästinlägg: Psykolog Eva Lyberg
Gästinlägg: Psykolog Eva Lyberg 27 juni Hanna sitter i fåtöljen i mitt mottagningsrum. Lilla Elsa, tre månader sover lugnt i hennes famn. Hon var vaken nyss, orolig efter att ha fått mat. Kanske för att magen bråkade, eller tröttheten skavde. Hanna har hållit henne nära, matat, vyssjat och småpratat lugnt med sin bebis. Vårt samtal avstannade några minuter när Hanna var helt upptagen av att lyssna in och lugna Elsa. Jag blir varm i hjärtat och känner ett lugn, en vördnad, när jag ser den lilla, nya människan så tryggt vilande i sin mammas famn. Nu vänder Hanna tillbaka fokus till oss, till samtalet. Hon blir så arg ibland. Skriker så högt. Jag tror hon är så besviken på mig, på att jag inte förstår vad det är som inte är bra. Jag kan inte trösta henne tillräcklig bra. Det är som om jag har två mammor i rummet. En yttre mamma, som lyhört läser av när hennes barn signalerar oro och stress och möter upp, provar vad som kan hjälpa, hela tiden hållande barnet i trygghet, i närhet.
Att känna sig otillräcklig & deppig
Familj: Sambo och dotter, 6, och sonen, 10 Gör: Parkarbetare, deltidssjukskriven Hon tänkte att det skulle bli bättre när hon snart lyckades hitta ett nytt, lugnare, jobb på parkförvaltningen. Men trots att dagarna nu innehöll raster och mindre tidspress fortsatte symptomen. Det är två år sedan nu. Föräldrakrav i samhället omöjliga att balansera Idag har Sara börjat på resan mot återhämtning men har fortfarande svårt att känna lust och energi. Hon reflekterar över vad det var i mammarollen och livet som förälder, som gjorde att hon blev sjuk. Annons Att få ihop vardagspusslet idag som förälder är få förunnat, tänker Sara. Oron växte Det kom också en ny oro för barnen när de blev äldre och själva kunde börja uppleva världen omkring sig. Och det stämmer ganska bra skulle jag säga. I takt med att barnen blev äldre började jag oroa mig väldigt mycket. Vad var du orolig för? Bland annat för hur det skulle bli när de blev äldre. Man vet ju själv hur det är att växa upp.
Psykologen Eva Lyberg träffar många mammor som känner sig otillräckliga och deppiga. Här förklarar hon hur det kan kännas och varför samt ger dig en rad goda råd för att du ska må bra tillsammans med din bebis. Tänk dig följande scenario: Du är föräldraledig och har varit mycket ensam hemma med din tre månaders bebis. I lördags fick du en halvdag för dig själv, utan din bebis. Hur kändes det efteråt? Det behövde jag verkligen! Saknade inte ens bebisen när de var borta. Och nu är jag så orolig. Jag undrar om jag tycker om henne så mycket som jag borde eftersom det känns så här…. Ofta är det kvinnor som kämpar med sitt föräldraskap. Är i ett ständigt ifrågasättande av sig själva. Gör jag rätt? Mår mitt barn bra? Har mitt barn en trygg anknytning? Ofta är det kvinnor som är ensamma hemma med sin bebis på dagarna. Som ser till att bebisen får allt den behöver. Sätter nästan alla egna behov åt sidan. Som behovet av att träffa andra vuxna på dagarna, att träna, att sova en stund efter en vaknatt.
Någon som känner sig som jag - otillräcklig mamma? barnen hade kunnat ha bättre mor, osv osv..
Du ogillar detta Någon som känner sig som jag - otillräcklig mamma? Jag har inte mått bra sen jag vet inte när. Förutom att jag inte precis ser allt från den ljusaste sidan just nu!! Ser på allt med en tvärtom bild.. Det jag undrar.. Är det någon som känner att det ÄR jobbigt att va förälder?? Men emmelanåt såklart roligt. Det är ju inte det att jag inte älskar mina barn Men känner det, att dem förtjärnar en mycket bättre mamma.. Som var en såklallad "normal mamma" en bullmamma osv. Kan seja att jag känner mig värdelös emmelanåt.. Vill ju va den dära perfekta mamman ju.. Det är sååå sorgligt när jag tänker på det.. Lägg märket till, att när jag skriver just detta, nästintill gråter.. När det är sin mormor dem går till eller sin pappa när dem är sjuka, eller vill tröstas! Men till det jag egentligen skulle skriva om då Att det är såå jobbigt hela tiden och så då Byta blöja, whatever.. Det är inte jobbigt!! Från en mamma som erkänner hur det ligger till!