Att döda hjalmar söderberg: Fredrikabiblioteken Fredrikakirjastot
.
Hjalmar Söderberg (1869–1941)
Inactive member Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Den handlar just om att möta döden kan man säga. Varför man dödar och vad det är som får en att döda. Men är man ibland tvungen till att döda? Och den tredje historien om när han och hunden stod ute på gården och fick syn på en räv, en räv som var på väg tillbaka in skogen och tanken for igenom huvudet att när man ser en räv och har en bössa i handen ska man skjuta räven man ser, så han sköt den lilla räven. Novellen är skriven utifrån hans tankar och tillbakablickar. Den är skriven i jagform och man får inte heller reda på vad han heter. Den blickar tillbaka på 3 händelser. Och varje gång får huvudpersonen ångest och han känner en rysning. Han kan inte heller riktigt förklara varför han dödar. Det märks ganska tydligt att han vill få något sagt med denna novell. Men jag kan inte riktigt komma på vad budskapet är. Kanske är det att man ska tänka efter innan man dödar. Att man alltid kommer ångra det och får leva med att man dödat en annan varelse.
Att döda Det är skrivet: du skall icke dräpa. Vi veta visserligen alla, att det ofta är nödvändigt att döda. Men måhända ligger det likväl något i det gamla ordet. Trots det lager av damm, som under tillvarons ständiga krigstillstånd under årens lopp hunnit breda över mitt samvete, händer det stundom ännu att jag känner en rysning, då jag tänker på några av de mord jag begått. Jag erinrar mig icke alla. Några av dem voro också nödvändiga, och över dem känner jag ingen ånger. Men bland dem som jag dödat av elakhet eller nyck, erinrar jag mig framför andra en liten fågel, en spindel och en räv. De flesta barn äro elaka. Då jag var barn ungicks jag en tid med en gosse, som var ännu elakare än jag. Han lärde mig att skjuta med slangbåge. Då sommarlovet kom, gingo vi varje dag i skogen med våra bågar; och vi kunde icke se en liten fågel, som satt kvittrande på sin gren, utan att strax lägga en sten i bågen och skjuta. Men vi träffade nästan aldrig.
Den provisoriska vinjetten till Doktor Glas finns på originalmanuskriptet i Göteborgs universitetsbibliotek. Vinjetten till Förvillelser gjordes först till den 4:e upplagan För Jahves eld skissade Söderberg två versioner, varav den ena publicerades, Vinjetten till Jesus Barabbas tecknades först i samband med att skriften utgavs i Norge. Söderberg i radio [ redigera redigera wikitext ] Hjalmar Söderberg läser ur "En Stockholmskrönika från sekelskiftet" hos Radiotjänst den 28 augusti I mars berättade Hjalmar Söderberg i radio om sina minnen av Oscar Levertin. I ett brev den 25 februari till John Landquist kommenterade han uppdraget, som han kallade "ett litet radioprat". Det var inte första gången han framträdde i det nya mediet. Redan hade han läst "Den brinnande staden" och "Oskicket" och några avsnitt ur "En Stockholmskrönika från sekelskiftet". Vid det senare tillfället fick han möjlighet att sjunga, vilket drog uppmärksamhet till uppläsningen.